Galt

En spräcklig sugga med ett gäng randiga småttingar kom ut vid tolv, med dem gick en svart galt. Någon kvart senare stod galten en bit vid sidan om de andra och jag sköt.Smågrisarna sprang omkring lite vimsiga ett tag innan de visste vart suggan sprungit, när det lugnat ner sig gick jag fram och kikade. I kulriktningen hade det skvätt en hel del mörkt blod, men kunde inte hitta något mer, och hade ingen aning om vilken kurs den tagit. Ringde eftersökskillen, vi diskuterade lite och han ville att jag skulle testa min beagle först, under tiden gjorde han sig iordning och var beredd att åka ut. Jag åkte hem och hämtade min yrvakna hund, och satte honom på spåret en timma efter att jag skjutit. Hade glömt selen och spårlinan hemma, och vakbössan med dämpare bipods och 56mm glugg kändes ganska otympligt Han gick runt en del och fick klura ut alla spår från kultingarna som sprungit kors och tvärs, men märkte sedan att han "spårade" riktigt, drar rätt ordentligt och sniffar högljutt. Såg inte en droppe blod hela vägen fram till galten, men han hittade den! Så jäkla stolt husse jag är nu! Vart ju inte ett riktigt lätt uppdrag på hans första skarpa eftersök. Spårtränandet gav utdelning.Galten hade fått en bra träff, slaktvikt 42kg så kanske runt 80kg levande.



Vart ganska jobbigt att släpa den till bilen, få in den och åka och ta ur den under tidspress, jag hann med en knapp timma innan jag skulle åka till jobbet... Ingen sömn där inte.





Nu ska här grillas!





Molle!